Rejserbajs
Kategori: Katt, Reflektion
Ett krafsande ljud väckte mig imorse. Ljudet som signalerar: "jag är katt och är lös i magen. Nu har det kommit bajs på golvet, därav mitt krafsande, och det sitter fast bajs och sand i rumppälsen på me'!"...typ så. Oh, joy. Väckte sambo, grabba tag i katt, ner i badkar, skölj, tork och schläpp ut - back to bed.
Detta hände igen alldeles nyss. Magnus är på jobb och jag ligger hemma sjuk. Krafs, krafs, krafs. Jag tog na', in i dusch, höll fast, ni fattar resten. Nu till min reflektion:
Första gångerna detta hände, ett halvår bakåt, var hon helt panikslagen. Hon flydde när hon visste vad som var på gång, vi jagade efter, hon väste, bets och klöste. Försökte ta sig därifrån. Så fort hon blivt fri rusade hon in under sängen för att inte komma fram på ett par timmar. Men idag satt hon så fint medan jag spolade (men en stadig hand över ryggen såklart) och knorrade lite men stannade på plats. Hon tryckte sig mot dörren när jag släppte för att torka henne och när jag släppte ut henne gick hon in och gömde sig under bordet. För att sedan komma fram och gosa när jag satte mig bredvid och räckte fram handen. Tänk så dom lär, de små liven.
Reflektion två: att jag ngåonsin skulle komma att skriva ett blogginlägg om en katt visar väl bara på det stora i att människor har förmågan att utvecklas. Till det bättre eller sämre, döm själva. ;)
