Här ligger jag och försöker klura ut åt vilken riktning bebis ligger med huvudet där inne. Jag gissar åt vänster. Det är en lite större knöl på den sidan på magen.

 

Tänk att det ligger en person där inne. En liten levande, sprattlande människa. Som måste ha jättetråkigt. *mindfulness* Tänk bara vad VI längtar tills hon kommer ut, vi som ändå har annat att sysselsätta oss med under dessa nio månader. Hur frustrerad måste hon då inte vara?

 

För det är en hon. Det har jag vetat hela tiden. Innan hon ens simmade in och började dela sig där inne i ägget.

 

Så nu har jag läst på och lyssnat på poddar om barnuppfostran och föräldraskap. Det är mycket som behöver tänkas på och reflekteras kring. Men jag försöker mantra Astrid Lindgren-citatet:

 

"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv."

 

Och söta bebiskläder behövs också! Väl..?